Min ryttarhistoria del 6
Jag började rida Hedda mer och mer, vi kom närmre oc närmre varandra för vaje dag. Visst va hon inte alltid på gott humör och bockade en hel del, vissa dagar stannade hon och vägrade gå frammåt... Men jag kämpade på och till slut lyssnade hon mer, vi hoppade upp till 80 cm hemma och nollade 60 cm lätt som en plätt på clear round. Nu är detta en veäääldigt kort verision av allt vi gjorde men orkar inte dra alla storys, kommer lite bilder och filmer i slutet istället. Men iaf, sen är vi äntligen hade bestämt oss för att debutera 70 så blev Hedda skadad, en allvarlig skada och hon har fortfarande inte hoppat sen hon fick den, lilla snäckan. Så där ngn stans tog vår resa slut, jag hade ingen mer ponny att rida och tröttnade rätt mkt på rdningen överlag...
Men sen hände ett mirakel...
puss
--Maja
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hon värkar va en väldigt svår häst, men du fikar de super! Kram
Svar:
None None
Trackback
